3 mars 2015

Ensam och övergiven av min Agnes

ENSAM Alldeles ensam får jag gå på min väg när jag ska ut och promenera. Ingen Agnes så långt ögat når.

Du kan inte ana hur glad jag blev i torsdags, när jag och min husse åkte och hämtade min Agnes i Linköping. Nu ska vi ut och gå varje dag, tänkte jag. Det tänkte inte min Agnes. Hon tycker nog inte om mig längre.

Min Agnes hade ingen tid över till mig eller min husse. Nej, hon kom hem för att träffa sina kamrater och Elsa. Och sin mormor hälsade hon på också. Men hur var det med Sverker.
När jag hämtar tidningen, så sover min Agnes.
När jag går morgonpromenaden, så sover min Agnes.
När jag går lunchpromenaden är min Agnes antingen hos någon annan, eller också pluggar hon, eller tittar på sin dator.
När jag går eftermiddagspromenaden är min Agnes antingen hos någon annan, eller också pluggar hon, eller tittar på sin dator.
När jag äter min middag, är min Agnes inte i köket för att hålla mig sällskap.
Sedan är det ju dags att sova middag för mig.
Jag tycker att det skulle vara självklart att min Agnes skulle ägna all tid åt mig, när hon är här i mitt hus.
Det är riktigt illa att vara en övergiven och alldeles ensam västgötaspets, frånsett min husse. Men han kan ju knappast räknas.

Hej så länge
Sverker

Leg. ensam

ENSAM Bara det att gå in i den mörka skogen kräver mod. Att dessutom göra det ensam, är en bedrift som saknar motstycke. Det hade varit fint med en Agnes som sällskap.

ENSAM Det är väldigt farligt att gå alldeles ensam ute på ett öppet fält. Ovanför mig cirklar stora kungsörnar och dinosaurier. En Agnes som kunde skrämma de rovgiriga djuren hade kommit väl till pass.

ENSAM Det är vansinnig tur att jag hittar så bra. Hur skulle det annars ha gått? Fast nog hade det känns bättre om jag hade haft en Agnes med mig, så vi kunde ha hjälpts åt.

ENSAM Ska jag hem, så är jag på väg åt fel håll. Men jag ska inte hem. Varför ska jag gå hem, när min Agnes ändå struntar i mig? Jag kan lika gärna flytta ut i en koja i skogen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar