16 juli 2014

Hemma igen efter en dag av lidande

HEMMA Idag är jag hemma igen. De fick inte behålla mig på sjukhuset. Även om de inte sa något, så är jag övertygade om att det var deras önskan. Jag är ju så trevlig.

Igår var det väldigt synd om mig. Igen. Jag var på sjukhus. Djursjukhus alltså. De tömde mig på blod och tog celler ifrån mig. Fast jag fick röd gasbinda, ett koppel, ett rött halsband och ett badlakan.

Att åka bil är ju ganska roligt, frånsett att husse hela tiden tjatar om att jag ska sluta flåsa.
– Lägg dig ner Sverker! Det är nästan en timme kvar!
Efter nästan en timme, den som var kvar, var vi på en plats jag kände igen. Vi var på Djursjukhuset i Jönköping. Där är det inte roligt. Å andra sidan är det inte oroligt heller. De är faktiskt ganska snälla.
Fast jag förstår inte varför de ska raka mig på tassen och sticka in ett väldigt grovt rör, som får sitta kvar. Det är fruktansvärt smärtsamt. Särskilt rakningen.
Sedan dränerade de mig på blod genom det grova röret. Visserligen sa de att blodvärdena var bra, så jag förstår att de ville ha det. Senare fick jag tillbaka vatten som droppade från en flaska in i en slang och in i tassen.
Vad som hände sedan vet jag inte, eftersom jag råkade somna. Men jag verkar nyrakad på magen. Enligt uppgift har de stulit celler från knölen som jag har på min lever.
Nu väntar både husse och jag på resultatet av det cellprovet. Det ska ta 7–10 dagar, sa de.
Men hade de verkligen behövt bada mig? Det gjorde väl inget att jag var lite kladdig på magen? Fast jag fick behålla badlakanet. Det sov jag på när vi åkte hem.

Hej så länge
Sverker

Leg. lidande hund

VÄLDOFT Innan vi gick in till sjukhuset, tyckte husse att jag skulle rastas, som det heter. Många fina dofter utanför sjukhuset. ”Jag vill inte att du bajsar på golvet i väntrummet igen, Sverker!”

RÖTT Ser du vilket fint plåster jag har på styrbordstassen? Ett fint rött plåster är det. Hade min resurshusse sett det, hade han nog blivit upprörd. Han är seglare. På styrbord ska det vara grönt plåster.

FÖRSVINNER Här försvinner Sverker från sin husse. Jag följer gärna med. Men vem följer inte med en snäll flicka?

TOVIG I det här skicket var jag när min husse hämtade mig. Lite småblöt och tovig och med ett rött halsband av papper. Inte konstigt att jag ylar lite. Badlakandet ser du nere till vänster. Det är mitt nu.

10 kommentarer:

  1. Efter vad du fått utstå är det en husses plikt att mildra eländet med en stor köttbit av högsta kvalitét. Håller alla tassar att proverna är bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är dessutom lös i magen, så jag får inte vad jag behöver.

      Radera
  2. Håller alla tassar för dig Sverker!Siri

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Vi får se vad de de säger. Men ja lever ju, så det kan knappast vara fel på min lever.

      Radera
  3. Stackars dig idag igen ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen. Jag led svårt av benrakningen.

      Radera
  4. Håller tummarna för bra värden

    SvaraRadera
  5. Lille Sverkerbest, så tapper du är. Du är fin i det röda plåstret!
    Håller alla tassar och tummar och tår för dig.

    SvaraRadera
  6. Simon Pudels matte17 juli 2014 kl. 19:07

    Men lille Sverker då, vad ofta du måste till doktorn nuförtiden! O håller tassarna för dig!

    SvaraRadera