Från min horisont sett

STOR Även om jag är ganska kort, så är jag väldigt stor. Stor i tanken. Stor i sinnet, Stor i vänlighet. Jag är alltså mer stor än kort.

Är det inte besvärligt att vara så kort, får jag ofta höra. Vadå? Jag kort? Inte alls. Jag är precis lagom kort. Det är exakt så att mina tassar räcker ner till marken.

Fast det är klart, jag har ju inte samma utsikt som till exempel husse eller Per eller Agnes. Men jag vet ändå vilka viktiga saker som händer. Det kan jag nosa mig till. Och jag hör också – när jag vill.
Visst det finns vissa svårigheter. Det är inte alltid så lätt att hoppa upp på stolar, om jag till exempel ska ta något från matbordet. Men jag brukar klara det, när ingen ser det förstås. Hur skulle jag annars kunna få god mat och godis?


Hej så länge
Sverker
Leg. fullvuxen
Idag var det något skumt med bildöverföringen. Det gick inte att ändra storlek på bilderna. Därför blev det som det blev.

LÄTT Du tror förstås att det är svårt att se vad som finns i fåtöljerna? Jag vet, även om jag inte ser. Antingen finns det inget alls, eller också finns det ett ben som jag gömt.

MAT Det här är väl det enklaste; att veta vad som tillagas på spisen. Med min erfarenhet behöver jag inte se några kastruller eller stekpannor. Jag vet precis när jag ska lägga extra krut på att få något. Husse kallar det att jag tigger, men jag håller nog inte med där riktigt.

SKOGSSTIG Vi går in på stigen i skogen, säger husse ibland. På sommaren är det ingen konst, men så här års så måste man veta var stigen finns någonstans. Jag ser bara en snövall, men min kunskap sträcker sig längre än mina ögon.

HEMMA Ja, det är så här det ser ut när jag kommer hem. Du kanske tycker att trappan skulle vara besvärlig för mig? Du ska veta att du har att göra med en stark och smidig västgötaspets.