En festlig fest

GOTT Både Egon och jag fick var sitt litet smakprov av den goda huvudrätten; torskfilé med ett knaprigt täcke av olika örter. Det var alldeles utomordentligt gott, bara det att Egon fick alldeles för mycket och jag fick alldeles för lite.

Jag är lite trött idag. Det var nämligen fest igår. Min resurshusse passade på att fylla år samma dag som festen var, vilket ju var mycket praktiskt. Det blev ju då en födelsedagsfest. Jag hade bespetsat mig på en tårtbit, men den förhoppningen kom dessvärre på skam.

När någon fyller år, är det kutym (=ouppfostrat att inte) ta med sig en present. Jag hade valt ut en burk med fudge, eftersom min resurshusse är en riktig godisgris. Jag närde vissa förhoppningar med den presenten också.
Festen började mindre lyckat, då min resurshusse tyckte att det var dags att klippa mina klor.
– Kom Sverker, sade han vänligt till mig. Först kom jag, men så upptäckte jag klotången. Jag backade krypande (en svår konst) in under en fåtölj. Dessvärre lyckades jag inte ta skydd helt, utan jag blev nesligt infångad och kloklippt.
Sen var det presentdags. Resurshusse började med min present, eftersom den var finast inslagen. Jag var väldigt förhoppningsfull, för jag hade gett resurshusse en hint om vad som är brukligt att göra. De förhoppningarna kom på skam.
Sen öppnade han lite enklare och mindre värdefulla grejer från husse.
Så vidtog ätandet. Inte för Egon eller mig. Jag hade gärna tagit lite gåslever med tryffelsalt, men så blev det inte. Sen vräkte flocken i sig torsk, som också luktade jättegod. Flockens stjärnor, Sverker och Egon, blev ånyo utan mat.
Sen, när den mänskliga delen av flocken hade ätit färdigt, fick Egon och jag smaka av den utsökta huvudrätten. Så det blev en väldigt lyckad fest till slut, även om jag inte fick någon tårta.
Egon fick dock lite för mycket och jag fick mycket för lite av den goda fisken. Enligt mitt tycke.

Hej så länge
Sverker
Leg. festprisse

ILLA Festen började i moll för min del. Resurshusse hade fått för sig att mina klor behövdes klippas. Det är inte roligt. För säkerhets skull piper jag i förebyggande syfte, om det skulle göra ont. Det gör det inte, men man kan aldrig veta.

FINT Mitt fina paket till min resurshusse. Han öppnade det först, för det såg ju värdefullast ut, vilket det också var. Tyvärr verkar han ha lite svårt att läsa det finstilta.

SPÄNNANDE Att öppna paket är spännande. Det tyckte vi alla tre. Egon och resurshusse var spända på innehållet och jag var spänd på att få smaka. Det fick jag inte, fastän det fanns en klar bruksanvisning: ”Det är brukligt att bjuda”.

FALSKT Det här var paketet från husse. Som vanligt hade han lagt allt krut på att göra en, i hans tycke, tjusig etikett. Han åkte ända till Seattle för att fotografera pingviner och sedan satt han minst i 49 minuter för att göra resten. Dessutom var det ingen AC, men väl en byggsats till en fläkt att kyla sig med varma sommardagar i trädgården.