Så här ser mitt pass ut
– Oh, vad du verkar världsvan, Sverker!!
Ja, det är något jag ofta får höra när jag möter allmänheten (andra än min familj). Ja, det är en fråga, som har ett lika enkelt svar: jag är van vid världen. Jag har rest. Låt mig få berätta.
Som ni redan ved tillhör jag den ädlaste av alla hundraser – västgötaspetsen. Redan de råa vikingarna förstod vikten av att ha en ädel medlem i familjen med sig på sina resor. Så det är inte bara så att jag är vacker, jag tillhör också den äldsta hundrasen i Sverige. Jag är smart också och kan valla hästar och kor. Dessutom skäller jag duktigt. Allt detta förstod vikingarna att uppskatta.
Jag vallade min familj, eftersom jag inte har några kor eller hästar till hands. När jag var ung, ett år sådär, och gjorde min första resa hade jag en husse, en matte och en lillmatte att hålla ordning på. Dessutom hade lillmatte med sig sin kompis M. Det var hela flocken. Det var med dem jag drog ut på härnadståg i Europa. Inte i ett ståtligt vikingaskepp, utan en mindre ståtlig husbil.
För att få åka ut och resa behöver man ett pass. För att få ett pass för att man ska ut och resa behöver man sex olika sprutor. Sen ska massa papper ifyllas också.
Jodå, jag fick mitt pass med massor av stämplar. Jag tycker själv att jag ser riktigt ståtlig ut på passfotot.
Sen var det bara att samla ihop flocken, valla in dem i husbilen och åka ut i stora världen.
Kom snart tillbaka, för då ska jag berätta om min första längre resa.
Hej då
Sverker
Här sitter jag någon stans (Franeker i Holland) ute i Europa och vaktar husbilen och mattes skor. Mattes fötter finns till vänster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar