En Vaira har tagit över en besvärlig husse

Sverker finns inte längre, men det har kommit en Vaira istället. Hon bor hos samma husse som Sverker.
Naturligtvis kan hon aldrig ersätta Sverker, eller vara istället för. Hon är helt enkelt en alldeles egen västgötaspets med en alldeles egen personlighet som nu fått den tunga uppgiften att ta hand om en virrig husse.
Hon bloggar också, men naturligtvis inte här. Hon finns hos Hemmets, där hon skriver ett inlägg mest varje dag. Länken till hennes blogg är:

Vairas blogg hos Hemmets hittar du här. http://vaira.hemmets.se

Välkommen att hälsa på önskar 
Vaira (med husse)

… men spåren finns kvar

STIGEN Än finns Sverkers stig kvar i skogen. Stigen är gjord av Sverker och hans husse. Varje morgon i nästan 15 år gick vi den, men nu är det ingen som går på den. Hur lång tid tar det innan den växer igen och skogen tar tillbaka vår stig?

I morgon skulle Sverker ha fyllt 15 år. Grädde, leverpastej och falukorv skulle ha funnits i kylskåpet, för att vi skulle kunna ha gjort Sverkers favorittårta.
Nu går det sällan som man tänker sig här i livet. Sverker finns bara kvar i minnet. Fast fortfarande påminns jag ständigt om honom. Många av hans saker finns fortfarande kvar.
Jag lär mig också så sakta att anpassa mig. Jag kan backa i köket utan att riskera att snubbla på en västgötaspets. Det finns inga förväntansfulla ögon som tittar på mig för att hjälpa till med att bära tidningen eller veden.
Ännu värre är att jag har blivit tvungen att böja mig ner och ta upp tappad mat och skölja av tallrikarna innan de sätts i diskmaskinen.

BUKETTEN Buketten som Sverker var med och plockade till sin avskedsmiddag med familjen, blev stående i två veckor. Jag kom mig inte för att slänga den. Slöhet eller något annat, ja säg det.

MATSKÅLARNA De kära matskålarna har flyttat upp på bänken. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha dem till. Kanske fågelbad?

KOPPEL I hallen hänger Sverkers alla koppel och hans handduk. Normalt sett blev han vare sig blöt eller smutsig under våra promenader och koppel ville han inte ha. Det gick bra utan. En synnerligen praktisk hund.

GÖMMOR Nog för att jag visste att Sverker hade gömda ben, men att de skulle vara så många. Fortfarande fyndar jag om jag städar lite. Jodå, han tuggade på sina tuggben också, men uppenbarligen hade han också sparat till svårare tider. Dessutom hade han total kontroll över var benen fanns. Både här hemma och hos Agnes i Uppsala och Per i Mantorp.

TOMT Bara för några veckor sedan var denna bild svår att ta, utan att få med en västgötaspets som stod, eller gick, på gången. Nu fattas det något, för att bilden ska bli riktigt njutbar.

Ett varmt tack för allt deltagande

Tack alla Sverkers vänner i när och fjärran för allt deltagande vid hans bortgång. Ni ska veta att alla era kommentarer på hans blogg och på Facebook har hjälpt mig och Sverkers familj i denna svåra stund.
För oss var Sverker mer än en hund. Hans personlighet och klokhet charmade många. Om detta berodde på att han var västgötaspets, eller som jag vill tro, en väldigt speciell västgötaspets vet jag inte.
Han blev också känd överstora delar av världen. Det fanns läsare av hans blogg vida omkring. Läsarna blev också Sverkers vänner.


Tack för er vänlighet
Bertil Hedbor

Ett sista farväl från Sverker

Alla vackra sagor har ett slut, så även sagan om Sverker. Idag på eftermiddagen fick han somna in för gott.
De senaste dagarna kunde han inte behålla maten. Han blev också snabbt mycket trött.
Sverker efterlämnar nästan 15 års underbara minnen. Han var min sjätte hund. Han var också den som var den största personligheten och den klokaste.
Jag tackar alla som har följt Sverkers verkliga och påhittade äventyr på hans blogg, som nu avslutas. Särskilt tack till de som har kommenterat och inte minst skickat vykort och presenter till Sverker och hans husse.
Tack

Hej och tack
Bertil
Leg. fd husse till Sverker

De sista drömmarna

Jag har fått en spruta och börjar bli riktigt trött nu. Jag ligger i min husses och min Agnes knä. Jag blir tröttare och tröttare. Jag kommer nog somna snart. Nu börjar jag drömma om …

… när jag fick min Agnes. Vi var små då. Det var ju nästan 15 år sedan. Det var en varm sommardag och det var den bästa presenten jag kunde få.

… hur kul det var när Lucy bodde hos mig. Då kunde vi tigga båda två samtidigt. Men min Agnes bara läste, fastän vi såg så hungriga ut.

… vad trevligt det är att åka och hälsa på Per i Mantorp, även om Lucy springer och gömmer sig för husse. Jag får sitta i Pers knä. Det är det enda knäet jag vill sitta i. Han är min bästa vän. Hoppas vi snart åker dit igen.

… vad jag ska hitta på till min blogg imorgon. Husse och jag samarbetar ganska bra, men den skulle nog bli bättre om jag gjorde allt själv. Jag får tänka på det.

… hur det var när farfar levde. ”Är det lilla Sverker som kommer”, sade alltid farfar när jag sprang och hälsade på honom. Var det fika, så fick jag också fikabröd. Han var så snäll.

… när min Agnes och jag sprang omkring ute i skogen. Det var roligt. Nu är hon knappt här och jag springer inte så ofta.

… när Emily och Evan var här. Oj vad roligt det var när vi var ute och gick. För det mesta gick vi skogen. I sommar kommer de igen. Då ska vi ha roligt igen.

… när jag hade min bästa vän Egon. Vi lekte och vi var ute och gick i skogen. Fast han finns inte mer. Man mister sina vänner när man blir gammal har jag märkt.

… hur varmt det var i Toscana. Nog för att det är skönt med värme, men det behöver ju inte vara så varmt.

… när min Agnes och jag plockade smultron. Min Agnes plockade åt mig. Smultron är goda och det var lagom varmt.

… min resursfamilj. Jag har världens bästa resursfamilj. Ibland kom de cyklandes bara för att hälsa på mig. Fast resurshusse kan låta bli att klippa mina klor. Det har aldrig behövts.

… hur pinsamt det var när Lucy, den franska kattan, gick och tryckte sig mot mig när vi var ute och gick. Tänk om det hade kommit någon som jag kände?

… min första resa med husbilen. Det var på höstlovet och jag hade blivit ganska stor. Huset jämte, som är Gripsholms slott, är större än jag. I kyrkan, som du ser i bakgrunden, spelade farfar orgel i många år. Min Agnes följde med mig på resan. Hon spelar inte orgel.

Vad ljust det blev helt plötsligt.
– Får jag gå dit till ljuset, husse?
– Ja, Sverker. Det får du.
– Kom då!
– Nej, den här gången får du gå själv utan mig. Vi kanske ses. Hälsa till farfar och Egon om du träffar dem. Hej då Sverker och tack för allt.
– Hej då husse.

”

En ovanligt lyckad kväll med familjen

FESTMAT Måltiden avlöpte precis som jag hade räknat ut. Jag fick sitta emellan min Agnes och min Per. Jag fick väldigt god mat på min tallrik. Bättre än så här kan det nog inte bli.

Så har jag då haft min fest. Den var ovanligt lyckad. Jag satt vid bordet och njöt av maten tillsammans med de andra. Naturligtvis serverade jag Kalvfärsbullar à la Sverker. Kjersti tillägnade mig det receptet på sin blogg.

Mina gäster kom precis när de skulle. Det var min Per, min Agnes och Julia. Nu skulle vi ha en riktigt trevlig kväll och det hade vi också.
Inte nog med att jag satt och åt vid bordet, jag hade turen att få extra riklig fördisk.
Sedan var det kaffe och kakor. Gissa vem som fick lite kaka varje gång jag påpekade att jag ville smaka. Jag fick kaka av Julia, min Agnes och min Per. Till och med min husse gav mig en bit. Det har inte hänt innan.
Nu är det så att jag har blivit lite krasslig både här och var, så nu måste jag skynda mig. Jag ska åka till djursjukhuset nämligen.
Du får rapport senare idag.

Hej så länge
Sverker
Leg. festarrangör

VÄLKOMNA Jag blev hur glad som helst när mina gäster kom. Som du ser är det min Agnes, Julia och min Per. Det var precis som jag hade hoppats på.

UTEPLATS Min Agnes visade stolt upp sin och min uteplats i vardande för Julia. Bara gräset växer upp mellan plattorna och det kommer dit lite möbler, är den alldeles färdig och kan tas i bruk. Bästa utsikten hos mig!

v

PROMENAD Min Per, min husse och jag tog en liten promenad. Nej, det gick inte så fort, för jag har fått lite svårt att gå.

FAMILJ Jag har världens bästa familj och idag var alla hos mig. Du ser min bästa Per, min husse och min bästa Agnes. I centrum, framför de alla andra, står jag.

GÄSTER Detta är mina speciellt inbjudna gäster samlade på samma bild. Det är min Per, Julia och min Agnes och så jag förstås.

Dagens ord om livet

Ju mer man tänker på livet, desto mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Sverker
(2000–)

Allt klart för min stora fest

DUKAT Jag har redan dukat tills ikväll tills mina gäster kommer. För säkerhets skull har jag lagt ut placeringslappar. Jag ska sitta mellan min Agnes och min Per. På andra sidan sitter min husse och min vän Julia. Min husse och jag har plockat blommor, så det ska bli riktigt fint.

Det ska bli fest ikväll och det är jag som är värd. Det innebär naturligtvis att jag också har en egen tallrik. Jag ska sitta mellan min Per och min Agnes. De är bäst av alla.

Nu har jag ganska mycket att stå i. Husse måste torka av golvet lite, så huset ser presentabelt ut. Han kan aldrig få lika fint som min Per eller min Agnes har det hemma, men han kan ju försöka.
Dagens meny är som du förstår det bästa man kan få. Den är lika hemlig som Nobelmiddagens meny, men tittar du på alla bilder, särskilt bild två, så kanske du kan lista ut ändå.
Nu väntar jag bara på att mina gäster ska komma. Ganska tidigt i morgon, så får du reda på hur festen var.

Hej så länge
Sverker
Leg. festvärd

GOTT På spisen puttrar Kalvfärsbullar à la Sverker (tack Kjersti), så de är bara att värma när gästerna kommer. Jag har redan provsmakat en och den var väldigt god.

KONTROLL Det är bäst att kontrollera vad min husse har gjort. Jo, det var rätt, för här ska min Per sitta. Jag sitter mellan min Agnes och min Per och jag har en egen tallrik. Bra!

BLOMMOR Ogräset i rabatten vid vedboden, har bytts ut mot blommor. Lite glest är det allt, men mycket bättre än förut.

GRYTOR Även grytorna vid entrén har piffats upp med några blommor. Det har blivit betydligt trevligare än ogräset som växte där förut. Hoppas mina gäster känner sig välkomna.