Dagens ord på livets väg

Alla politiska frågor, alla problem om vad som är rätt, är i grund och botten bara en fråga om eventuell makt.

Sverker
(2000–)

Veterinären påstår att jag inte alls mår bra

PIGG Du ser själv på min vakna blick under dagens morgonpromenad hur pigg och rask jag är. För att inte prata om hur stilig jag är!

Telefonen från djursjukhuset i Jönköping ringde igår. Det var en veterinär som berättade för min husse vad resultaten från mina senaste prover visade. Ett var bra ett var inte bra.

För att börja med det bästa. Urinprovet var bra. Mycket bra. Huruvida detta betyder att jag kan äta broccoli och ostron igen, vet jag inte riktigt. Det skulle vara roligt att smaka ostron, eftersom jag inte har ätit det. Broccoli som tappades på golvet tänkte jag äta en gång. Men jag ångrade mig snabbt. Inget hundgodis precis.
Blodprovet visade väldigt dåliga levervärden. Det betyder att det inte bara var knölarna som orsakade de usla värdena tidigare, utan det finns mera i levern som inte är snällt. Det kallas cancer och går inte att ta bort.
Enligt veterinären kan detta betyda bara några veckor eller flera månader. Om det betyder innan jag blir frisk eller något annat, vet jag inte.
I vilket fall som helst, så mår jag hyfsat bra nu. Jag tar glatt skuttande medellånga promenader och äter duktigt. Dock får jag för lite mat som vanligt. Fördisken sköter jag exemplariskt. Idag har jag till exempel fördiskat filmjölk med müsli. Med framgång gömmer jag mina tuggben i fåtöljer, soffor och sängar.
Även om jag är pigg och glad, så är det synd om mig. Glöm inte det!

Hej så länge
Sverker
Leg. optimist

STIGFINNARE Trots en synnerligen svår operation, så hittar jag perfekt i min skog. Som du ser går jag på skogsvägen, som hör till ”Lilla slingan med förlängning”. Det är den vi brukar ta, medan min mat står på diskbänken och sväller.

Dagens ord på livets väg

Den som mot slutet av sitt liv fortfarande kan le, han har gjort en hygglig vinst.

Sverker
(2000–)

Med kyckling i blicken

RÄTT Precis så här ska det gå till. Jag står vid min Per och tittar på honom med synenrligen hungriga, men vänliga, ögon. Samtidigt viftar jag på svansen för att visa hur snäll jag är.

Igår gjorde jag min första längre resa under min konvalescens som inte gick till Djursjukhuset i Jönköping. I ett kollektivt fordon begav sig husse och jag ända till min Per och kattan Lucy i Mantorp. Det är långt bort det!

Nu ska du inte tro att jag satt – eller låg – bekvämt under hela resan från start till mål. Nej, först fick jag allt ta en lång promenad till hållplatsen. Det är väl runt 23 meter sådär. Efter denna kraftansträngning kunde jag äntra bilen och så bar det iväg.
Som tur är, så är det bara två meter från hållplatsen hos min Per till hans dörr.
När husse kom in i Pers hus, så var det kattan Lucy som rusade upp och gömde sig under TV-soffan. Där kunde hon ju ligga och trycka, så behövde inte jag dela fördisken med henne.
Så småningom började det roliga. Min Per och min husse satte sig att äta. Det var inte ostron idag, eftersom min Per hade läst på min blogg att ostron numera var förbjudna mollusker för mig. Istället var det kyckling, som återfinns på nyttiga halvan på min matlista.
Eftersom jag var hos min Per, så ställde jag in mig på en duktig fördisk. Mina förväntningar infriades så småningom i köket. Gott, men lite snålt tilltaget.
Eftersom vi på grund av svåra sviter efter en synnerligen svår operation missade vi Pers namnsdag (=Lars), så var det prinsessbakelser till kaffet efter maten som kompensation. De var goda, även om jag också här knappt fick en smakbit. Inte blev jag mätt i alla fall.
När vi kom hem till mitt hem därhemma, så fick jag min mat. Kycklingen var godare.

Hej så länge
Sverker
Leg. namsdagsfirare

FÖRDISK Jag ställer gärna upp och hjälper min Per med fördisken. Särskilt om det är kycklingbitar.

GODIS Nu är det så att min Per är extra snäll. Som tack för att jag hade fördiskat så duktigt, så fick jag lite nyinköpt godis. Det får jag aldrig hemma när jag fördiskat.

KRÄVANDE På denna bild kan du se att det inte är alldeles lätt att åka kollektivt hemma hos mig. Först måste jag ta en ansträngande promenad för att komma till det kollektiva fordonet med destination Mantorp.

Dagens ord på livets väg

Jag kände på mig att "Nu eller aldrig", och så valde jag aldrig.

Sverker
(2000–)

Lysande kollektivtrafik hos mig

KOLLEKTIVT Se här kommer vårt kollektiva fordon med lamporna på så vi ser. Baksätet ser du inte, men där sitter jag. I framsätet sitter husse och vrider på ratten.

Just alldeles strax, ska min husse och jag ut och åka. Jag tänker inte avslöja målet (=kattan under soffan) för vår resa. Som alltid när vi förflyttar oss längre sträckor i vårt avlånga land, eller utanför detsamma, åker vi kollektivt – precis som man ska.

När man ska någonstans och det är för långt att gå, till exempel till min Per, eller till min Agnes, eller till min resursfamilj, eller till ett lutande torn i Pisa, åker min husse och jag alltid kollektivt. Det ska man göra, för det är många som hävdar nu i valtider. Man ska vara rädd om miljön.
Mitt kollektiv består av husse och mig. Vi har ett eget kollektivfordon vi åker i. Vill vi åka ännu kollektivare och miljövänligare, så kan vi gå fyra kilometer till stan och där ta stadsbussen. Fast då får vi trängas med två andra. I Uppsala har jag åkt kollektivbuss och i Stockholm har jag åkt kollektivtunnelbana. Det är roligt. Jag åker gratis. För husse är det jättedyrt.
Men idag ska vi som sagt till en hemlig ort (=Mantorp), och med tanke på att vi skulle behöva gå en timme till stationen i regn om vi vill åka kollektivt tåg, så tar vi vår egen kollektiva bil istället för tåget. Där kan jag ligga och sova och jag har en vattenskål. Ibland finns det godis också i framsätet, som husse är vänlig nog att dela med mig.
Men, som sagt, jag åker alltid kollektivt. Dessutom är det fortfarande synd om mig.

Hej så länge
Sverker
Leg. kollektivresenär

OBEKVÄMT Insteget i vårt kollektivfordon är lite obekvämt. Hög tröskel kan man säga. När jag var nyopererad kunde jag inte hoppa in själv, men numera går det bra. Jag har återhämtat mig snabbt, även om det fortfarande är synd om mig.

BEKVÄMT Väl på plats, har jag det riktigt bekvämt. En hel soffa för mig själv. Jag har också en egen filt, som jag kan bädda runt med och göra små bekväma högar där jag kan ha huvudet. Jag skymmer min vattenskål, men den finns där.

VANLIGAST I normala fall när vi ska någonstans, så går vi på ett synnerligen miljövänligt sätt. Vanligen går vi ut i skogen en sväng. Det är nämligen så att min husse behöver motioneras.

Dagens ord på livets väg

Enda anledning till att tiden finns, är för att allt inte skall ske på en gång.

Sverker
(2000–)